|
Lasse Västhagens minnen från La Rochelle
”Slumpens skördar…” Våren 2007 var jag gäst på en 70-årsmottagning på Waxholms hotell. Mitt emot mig - var det möjligen av en slump ? - satt en dam, Susanne Berger, som jag träffat några gånger tidigare. Susanne berättade bl a att hon hade en lägenhet i La Rochelle, som ligger c:a 10 mil norr om Bordeaux, och att man där sedan flera år tillbaka årligen arrangerade tradjazzfestival i månadsskiftet april-maj. Susanne undrade om Canal Creepers skulle tycka det vore roligt att vara med på kommande års festival och jag svarade att det självklart skulle vara jättekul men hur skulle det ordnas rent praktiskt ? Jag fick då veta att Susanne hade en svensk kontakt nere i La Rochelle, Rune Einarsson, som bott där i drygt 30 år och dessutom var medlem i festivalkommittén. Rune är västgöte och hans Christina kommer från Skåne. Det där lät ju väldigt spännande och det dröjde inte särskilt länge innan jag kontaktades av Rune, som inbjöd oss att vara med vid 2008 års festival. Vi åkte dit och fick ett fantastiskt mottagande. Vi bodde på franska lärarförbundets semesteranläggning alldeles vid atlantkusten några kilometer utanför centrum. Vi hämtades och avlämnades dagligen med en eller flera bilar. Vi spelade på gator och torg, på en stor utomhusscen nere i hamnen, på stans Casino och hade också en betalkonsert i en gammal kyrka. Året därpå fick vi en ny inbjudan att komma till La Rochelle och den här gången följde tre av våra respektive med. Upplägget var ungefär detsamma som föregående år och det blev alltså en mängd olika spelningar under de fyra dagar vi deltog i festivalen. Den här gången träffade vi John Defferary, klarinettist och saxofonist med förflutet i Chris Barbers och Papa Bues jazzband. John bodde tillsammans med sin fru granne med oss, deltog i ett ihopplockat internationellt band, som hade ganska få spelningar, och hängde därför flera gånger med oss när vi var ute och spelade på gator och torg. De följande två åren fick vi ingen inbjudan att återkomma, däremot ett besked om att det fortsättningsvis bara skulle inviteras franska band, så döm om min förvåning när jag i slutet av förra året kontaktades av Rune som undrade om vi ville komma tillbaka till 2012 års festival. Svaret var givet, ett rungande ja. Jag fick veta att festivalkommittén valt ny president och delvis ny styrelse och att Rune starkt rekommenderat oss inför den nya styrelsen. Den 2 maj, knappt två veckor efter att vi kommit hem från New Orleans, lämnade vi Arlanda och fyra av våra respektive följde med på resan. Flyg till Paris och därifrån tåg till La Rochelle. Det blev många glada skratt under tågfärden. På centralstationen i La Rochelle möttes vi av Rune med dotter Charlotta och ytterligare en medlem av festivalkommittén. Vi kördes med tre bilar till samma semesteranläggning som vi tidigare bott på, installerades där och bjöds sent på kvällen på middag på en mysig restaurang. Tidigare gånger hade vi varit nere i fyra, fem dagar men den här gången blev det en hel vecka. Det blev inte särskilt mycket fritid med tanke på vårt omfattande spelprogram men vad gjorde väl det, vi var ju i La Rochelle för att spela….. Varje morgon vid 9-tiden hämtades vi och kördes till La Rochelles centrala delar där vi spelade på gator och torg. Vid lunchtid promenerade vi alltid till mysiga kvarterskrogen Pension Chemin och blev där bjudna på en trerättersmeny med tillhörande vin. Att komma in i lokalen var som att förflytta sig till 1930-talet ! Självklart spelade vi efter varje måltid och uppehöll oss då i pensionatets lilla trädgård där vi ofta fick sånghjälp av ett barnbarn till innehavarparet, Ann-Sophie, som - förutom att då och då hjälpa sina morföräldrar med serveringen - visade sig ha en härlig sångröst och utstrålning. Vi träffade Ann-Sophie och hennes familj på Pension Chemin också vid våra två tidigare besök i La Rochelle. En eftermiddag spelade vi på ett ålderdomshem i Charron några mil norr om La Rochelle, en annan på en lyxrestaurang i centrala stan och en tredje på ett hotell också det inne i La Rochelle. En kväll blev vi alla hembjudna på party på Runes och hans Christinas fantastiska takterrass, där vi åt och drack gott och naturligtvis också spelade för värdparet och deras många gäster. Tre spelningar som vi aldrig kommer att glömma ägde rum kvällstid. Den första i Salle Polyvalente i Charron ett par mil norr om La Rochelle. En kvart innan vi skulle börja spela fanns max tio personer i publiken och vi anade det värsta. Men, när vi satte igång klockan 21 hade publiken förvandlats till drygt hundra sittande åhörare och det blev nästan fullsatt i den stora salen. Två kvällar senare hade vi en ny konsert, denna gång i Salle Multi-Loisirs i St Savinien Sur Charente en timmes bilresa österut från La Rochelle. En jättesal och hit kom drygt etthundrafemtio åhörare. Sista kvällen hade vi så en spelning i den lilla staden Ars en Ré ute på välkända semesterön Ile de Ré. Före konserten mulnade det till och vi var övertygade om att det skulle bli regn och att vi därför var tvungna spela inomhus men vädret blev bara bättre och bättre och därför kunde både vi och publiken hålla oss utomhus. Fantastiskt att spela för en publik på c:a 250 personer med den lilla stadens borgmästare och hans hustru på första bänk. En person som jag absolut inte får glömma att omnämna är konstnären Barrie Hill, engelsman men sedan många år bosatt i Frankrike. Barrie är porträttmålare och spelar också klassisk musik på sin cello. Vi har träffat Barrie alla gånger vi varit i La Rochelle och han har ständigt lyssnat på oss var vi än spelat. Han arbetar hela tiden, ständigt med ett glatt leende, med sitt skissblock under våra spelningar och vi har fått med oss hem ett stort antal teckningar på Canal Creepers ”in action” Det blev en fantastiskt trevlig resa med en enorm uppbackning och gästfrihet från framförallt Runes och hans familjs sida och självklart hoppas vi att få återvända till La Rochelle redan nästa vår. Lasse, kornettist och bandledare |