Resan till New Orleans 2012

Hasse Ruta delar med sig av minnen från 2012 års resa till New Orleans.

Äntligen framme efter femton timmar på resande fot. För tolfte gången besöker vi French Quarter Festival. Resan har varit ganska bekväm, inga luftgropar. Planet från Chicago till New Orleans får inte lyfta; tekniskt fel. En timme försenat får vi gå ombord igen. Problemet fixat (?). Inrikesflyget: förr fick man en Cocacola och nötter. Nu får man en halv läsk och inga nötter…

Behaglig temperatur i N.O. ca 22 grader. Nu gäller det väskorna; ska alla få sina? Av oss tio är det två bagage som saknas; anmälan tar ca trekvart. Väskorna har inte kommit bort, dom ska bara kollas extra noga. En innehåller ju cymbaler – misstänkt, en annan innehåller inspelningsapparatur - också misstänkt!

Klockan är ca 19:00 när vi anländer till vårt boende på St Ann Street. Där har vi bott de senaste nio åren. Praktiskt – egen trädgård att repa i, fem minuters promenad till Bourbon Street där vi spelar varje dag på Fritzel´s jazzpub på nr 733.

Vi tittar in på Fritzel´s och hälsar på våra gamla bekanta som vi såg för precis ett år sen.

Handlar lite nödvändigheter bl.a. det lokala ölet Abita amber.

På onsdagen har vi första spelningen. Vår ständige inhoppare, Keith, som spelar sousafon är som vanligt på plats, nedrest från Kalifornien. Han är med på alla våra spelningar sen fem år tillbaka.

På torsdagen spelar vi både på Fritzel´s och i norska sjömanskyrkan, där ramar vi in ett bröllop mellan Christina Ondracek och Harri Wanselius från Norrtelje jazzklubb. Lasse Västhagen och Ulf Dreber är bröllopsvittnen.

I år har vi vår sångerska, Yrja Haglund, med oss. Hon bor normalt i Italien så vi passar på att repa lite med henne eftersom vi inte träffas så ofta. På fredagen går vi förstås i paraden längs Bourbon street och St Ann till Jackson Park. Där lyssnar vi på Tim Laughlin, som är vår klarinettist i New Orleans, Hasse Sporres idol.

På lördagen spelar vi två timmar på internationella scenen där band från jordens alla hörn får tillfälle att visa upp sig. Några fantastiskt duktiga dansare passar på att visa upp sina färdigheter på ett lite utrymme framför scenen. Kul för oss som spelar…

Vi äter gärna på Country Flame, ett TexMexställe på Iberville street; rikligt , gott och billigt. Därifrån har vi nära till Legends Park där ”Steamboat Willie”spelar. Han ser gärna att Canal Creepers blåsare och komp hoppar in i bandet. Med Steamboat spelar banjoisten Lee Floyd som är en upplevelse att se och höra. Kolla in honom på YouTube!!

Lite turistande hinner vi också med: en tur med hjulångaren Natchez, där Duke Heitger står för musiken; och en vandring i French Market. Och lite shopping på Canal Street förstås. Det ösregnar sista dagen. Så pass kraftigt att det planerade besöket på Jazzologi records inte blir av. Synd! Där hittar man alltid några intressanta skivor som inte finns att köpa här hemma.

Efter åtta dagar reser vi hem igen med många härliga minnen i bagaget. Nu är det bra ett år till nästa French Quarter Festival. Vi är säkert på plats då igen…..

Hasse Ruta, basist i Canal Creepers