New Orleans historia

Alice Blue Gown

”In My Sweet Little Alice Blue Gown” hette en vals i succémusikalen ”Irene” på Broadway 1919. Musiken skrevs av Harry Tierney (1890-1965), som lär ha börjat som konsertpianist, vilket säkert var orsaken till att en annan av hans melodier i ”Irene” grundades på ett tema ur Chopins ”Minutvals”, omskrivet i 4/4-takt.

”Alice Blue” är beteckningen på en ljusblå nyans, som var Alice Roosevelts favoritfärg (hon var dotter till Teddy Roosevelt, amerikansk president 1901-09).

Harry Tierney komponerade också musikalen ”Kid Boots” 1923. (Den sång som stått sig bäst ur ”Kid Boots” är dock inte någon av Tierneys melodier utan evigt unga ”Dinah”, som lades in i efterhand och ju allmänt tillskrivs Harry Akst.)

Sången ”In My Sweet Little Alice Blue Gown” stod sig bra även den, för på 1930-talet gjordes ett par skivor och 1940 var det Ozzie Nelsons tur. Samma år blev ”Irene” film och 1973 togs scenmusikalen upp på Broadway igen, nu med Debbie Reynolds i huvudrollen. Det litet gammaldags stycket (storyn är en variant på Askungetemat) blev åter en stor publikframgång.

Här hemma är väl sången allra mest känd som melodin till ett nummer i Ernst Rolfs revy 1924 på Oscars i Stockholm, här med den svenska titeln ”I min blommiga blå krinolin”. Baletten kom utdansande från en jättekrinolin, uppbyggd mitt på scenen av dyrbara importerade tyger och med sångerskan allra högst upp. Det var slösande lyxnummer i denna stil, som blev en del av Rolfs berömmelse och framgång – och undergång, men det är ju en historia för sig.

För att återvända till själva melodin, så fick den ett långt liv även inom jazzen, fast där i 4/4-takt och under det avkortade namnet ”Alice Blue Gown”. Redan i maj 1920 spelades en jazzversion in i London av en turnerande orkester från USA. Det var ”Original Dixieland Jazz Band”, som ju 1917 spelat in musikhistoriens absolut första jazzskiva (även om några av oss fortfarande hoppas att någon ännu äldre inspelning, kanske en vaxrulle med jazzlegenden Buddy Bolden, skall hittas i en vindskoffert någonstans). Under åren 1929-51 gjordes många jazzinspelningar av ”Alice Blue Gown”, bl a av Red Nichols, Spike Hughes, Louis Prima, Irving Fazola , Nat Gonella, Ben Pollack, Teddy Wilson, Harry James, Glenn Miller, Muggsy Spanier samt (i New Orleans) av Sharkey Bonano.

Även på senare år har jazzskivor med ”Alice Blue Gown” gjorts av New Orleansmusikerna Pete Fountain (1983) och svenskfödde Lars Edegran (1994, med bl a gamle Lionel Ferbus). En större publik kunde höra stycket i Woody Allens film ”Alice” (1990). – Läsarna har kanske ännu fler exempel från senare år?

Visst har den här populärmelodin blivit ovanligt långlivad, vida spridd och använd i många olika sammanhang! Kanske får vi snart uppleva den söta ljusblå klänningen i ny skärning och modernt mönster, snitsigt omskräddad enligt senaste design och nutida smak, på motsvarande sätt som Harry Tierney gjorde om en Chopinvals till ett foxtrotnummer på Broadway i början av förra seklet.