Denna sång komponerades 1920 av Vincent Rose med text av Al Jolson (enligt vissa uppgifter bidrog även Buddy De Sylva till texten). Dessvärre blev låten nästan omedelbart föremål för en upphovs­rätts­lig tvist. Företrädare för Giacomo Puccini (som i och för sig fortfarande levde) förde talan i domstol. Där hävdades att melodin var tagen från operan ”Tosca”, akt 3, nämligen tenorarian ”E lucevan le stelle”, som frihetskämpen Cavadorossi framför medan han väntar på att arkebuseras. Puccinis advokater hade anlitat en orkester och med hjälp av den och en grammofon spelades de två styckena upp inför domaren. Det var nog tendentiösa framföranden, eftersom domaren höll med om likheten, trots att – som vår klarinettist Torbjörn Palm framhållit – det finns betydande skillnader. Till att börja med går Avalon i dur och arian i moll men även på grund av tempi och melodiernas utveckling upplevs melodierna helt olika.

Avalonsidan gav dock upp och gick med på 25.000 dollar i skadestånd, vilket helt knäckte det inblandade skivbolaget. Dock tycks både Rose och Jolson ha sluppit undan och kunde fortsätta sina karriärer. Att Vincent Rose var högst kapabel att komponera lysande melodier helt på egen hand och utan att låna bevisade han många gånger, inte minst genom succéer som ”Whispering” och ”Blueberry Hill” (den sistnämnda blev alltså inte en rockklassiker förrän efter att den tagits om hand av Fats Domino, som ju för övrigt var New Orleansbo).

Många jazzinspelningar av ”Avalon” har gjorts, bland annat av Benny Goodman, Jimmy Lunceford, Red Nichols och Charlie Ventura men även av modernister som Sonny Stitt och Dave Brubeck.

Flera orter i Nordamerika heter Avalon men den största och mest kända är utan tvekan staden och centralorten på Santa Catalina Island i Gulf of Santa Catalina utanför Los Angeles. Att det är den platsen som avses i sången framgår av textens

”I found my love in Avalon, beside the bay. I left my love in Avalon, and sailed away”.

Andra ”Avalon” finns i åtminstone Wisconsin, Mississippi och Newfoundland, så det tycks av något skäl ha varit ett populärt namn.

Själva ordet Avalon är dock urgammalt. Rent språkligt lär ordet vara keltiskt och betyda äppelträdgård och i den keltiska mytologin var det namnet på en mötes­plats för de döda, en mysterie­höljd ort där de passerade över till en ny existens­form. Avalon dök åter upp I den medeltida Artursagan som namnet på den paradisiska ö till vilken kung Artur fördes sedan han blivit dödligt sårad.

© Torbjörn Haage 2012