Just a Closer Walk With Thee


 Denna religiösa sång eller psalm (engelska ”hymn”) har tillskrivits Kenneth Morris (1917-88), eftersom det var han som arrangerade melodin och gav ut den med text 1940. Själv sa dock Morris mycket bestämt i en intervju mot slutet av sitt liv, att han inte hade komponerat melodin och bara vissa strofer av texten. I stället var det så att han hade hört en kör sjunga psalmen på en konferens i Kansas City och när han hade frågat varifrån den kom, fick han till svar att ingen visste säkert. Körens ledare, som hette William Hurse, sa att han för sin del hade ”hört den hela sitt liv”. – I samma intervju nämnde Morris att det var en ”gammal plantag­e­sång, en spiritual”, tyvärr utan att närmare förklara vad han grundade det på. Kanske var det helt enkelt en förmo­dan, som jag ser det en mycket rimlig sådan.

Det finns ytterligare två versioner av hur Morris först skulle ha fått höra sången, innan han noterade, harmoniserade och gav ut den. Enligt den ena versionen skulle Morris ha hört en man (alltså ingen kör) sjunga psalmen och kunde sedan inte få den ur tankarna, så han letade upp sångaren (som för övrigt hette Hurse) för att få höra den igen. Enligt den andra varianten hade Morris vid ett kort uppehåll under en tågresa hört en stationskarl sjunga stycket som bet sig fast så till den grad, att han steg av igen vid nästa station och tog första tåg tillbaka, för att få möjlighet att teckna ned sången. – För min del tror jag mest på vad Morris själv sa i intervjun från 1987 om kören i Kansas City. (Det är för övrigt långtifrån alla upptecknare och ut­givare av gamla sånger, som varit lika ärliga som Kenneth Morris beträffande sin insats. Mycket oftare har de låtit ge sken av att de själva varit upphovsmannen.)

New Orleans-klarinettisten George Lewis ville minnas att han hade ha hört stycket i slutet av 1930-talet men angav inte närmare än så. Helt säkra upp­gifter om psalmens användning före 1940 har alltså i varje fall inte jag kunnat få fram.

Efter att Morris publicerat stycket blev det dock snart vanligt vid begravningar och första gången lär ha varit vid jordfästningen av en man, som tydligen älskade sången och var i färd med att lyssna på en skiva med stycket i en jukebox när han blev kniv­skuren till döds. Det sägs ha varit den gospelinspelning, som gjordes redan 1941 av Sister Rosetta Tharpe. På samma skiva fanns för övrigt även psalmen ”Precious Lord, Take My Hand”, som ju också den har tagits upp av jazz­banden via reper­toa­ren i begravningsparaderna. Den första jazz-inspelningen av ”Just a Closer Walk” gjordes 1943 (se nedan) och stycket blev sedan snabbt en storfavorit bland New Orleans­­musikerna och deras beundrare runtom i världen. – Enligt vad vi hört sägas av lokala musiker i New Orleans är stycket numera det mest älskade och önskade av den publik, som besöker staden för att njuta av den traditionella jazzen där.

Sångtexten ger uttryck för en innerlig och starkt religiös önskan att få vandra med Jesus och känna hans stöd. Vid 1943 års inspelning medverkade bland andra just George Lewis, varmt troende sedan barndomen, och stycket stod alltid på hans repertoar. När han första gången besökte England och framträdde med Chris Barber blev Ottilia Patterson, bandets sångerska (och Barbers hustru), så rörd att hon kom av sig, när hon sjöng ”Just A Closer Walk” och bakom sig hörde Lewis, mjukt och känsligt, infoga sångsvaren ”Walkin´ With My Jesus – Talkin´With My Jesus”.

© Torbjörn Haage 2011