Shine


Som flera läsare kanske vet satte jag 1997 ihop ett häfte, ”Ace Baby Canal”, som tar upp bak­grunden till 204 låter ur New Orleans- och Dixielandrepertoaren (när de kom till, vem som gjort dem och hur de använts). Låten ”Shine” hade jag tänkt skulle vara med i boken men materialet jag hade fått ihop var för magert. När jag så småningom hittade mera underlag, tog jag in låten i ett supplement (nr 9). Eftersom vi spelar låten ganska ofta tänkte jag nu berätta om den och dess kompositör även på vår hemsida.

Shine

Melodi: Ford Dabney, text: Cecil Mack och Lew Brown

Copyright registrerades 1924 men låten är troligen äld­re. Slut­raden i texten lyder nämligen ”That’s Why They Call Me Shine” och ett stycke med exakt denna titel ingick i den afrikan­amerikanska musi­kalen ”His Honor, the Barber”, som under en turné framträdde bland annat i New York 1911. – Titeln, som f ö skrivs ”S-h-i-n-e” i trycknoterna, är nog menad som en vits. ”Shine” betyder nämligen inte bara (sko)puts utan var också en, nedlåtande, beteck­ning på afrikan­ameri­kaner - trots att Dabney själv hörde dit. I och för sig var det ju dock inte han själv, som skrev låtens text om sko­put­­saren Jack som alltid skrattar och är glad trots gatu­li­vets vedermödor. En del pin­sam­ma schab­lo­ner om Jacks kru­siga hår och pärl­vita tänder gjorde det senare nöd­vän­digt att ändra refräng­­texten. När sången flyttades över­ till svens­ka behölls den extremt för­nöj­sam­ma attityden och titeln blev – ”Glade Jack”.

Me­lo­din som sådan är ju dock oerhört bra, inte minst den mjuka, studsiga rytmen. Den har spelats in i många olika jazzsti­lar av bl a Art Hodes, Jack Teagarden, Jimmy Noone, Punch Miller, Sharkey Bonano, Stéphane Grapelli, Benny Goodman och Ella Fitzgerald.

Ford Dabney (1883-1958) kom från Washington men flyttade tidigt till New York och var sedan hu­vud­sakligen verksam där, frånsett turnéer och en tid (1904-07) på Haiti. Han kom­po­ne­ra­de för film och vaudeville, ledde ett eget band och spe­la­de dessutom piano i James Reese Europe’s Society Orchestra. Jim Europe var den som försåg det berömda dansparet Irene och Vernon Castle (som uppfann många danser, bl a foxtrot) med musik och Dabney deltog i detta kompone­ran­de. Europes orkester lär ha spelat ha en intensiv vidare­utveck­ling av ragtime, som enligt musikforskaren Gunther Schuller visserligen inte riktigt kan kallas jazz men pekade ditåt.

© Torbjörn Haage