Shine
Som flera läsare kanske vet satte jag 1997 ihop ett häfte, ”Ace Baby Canal”, som tar upp bakgrunden till 204 låter ur New Orleans- och Dixielandrepertoaren (när de kom till, vem som gjort dem och hur de använts). Låten ”Shine” hade jag tänkt skulle vara med i boken men materialet jag hade fått ihop var för magert. När jag så småningom hittade mera underlag, tog jag in låten i ett supplement (nr 9). Eftersom vi spelar låten ganska ofta tänkte jag nu berätta om den och dess kompositör även på vår hemsida. Shine Melodi: Ford Dabney, text: Cecil Mack och Lew Brown Copyright registrerades 1924 men låten är troligen äldre. Slutraden i texten lyder nämligen ”That’s Why They Call Me Shine” och ett stycke med exakt denna titel ingick i den afrikanamerikanska musikalen ”His Honor, the Barber”, som under en turné framträdde bland annat i New York 1911. – Titeln, som f ö skrivs ”S-h-i-n-e” i trycknoterna, är nog menad som en vits. ”Shine” betyder nämligen inte bara (sko)puts utan var också en, nedlåtande, beteckning på afrikanamerikaner - trots att Dabney själv hörde dit. I och för sig var det ju dock inte han själv, som skrev låtens text om skoputsaren Jack som alltid skrattar och är glad trots gatulivets vedermödor. En del pinsamma schabloner om Jacks krusiga hår och pärlvita tänder gjorde det senare nödvändigt att ändra refrängtexten. När sången flyttades över till svenska behölls den extremt förnöjsamma attityden och titeln blev – ”Glade Jack”. Melodin som sådan är ju dock oerhört bra, inte minst den mjuka, studsiga rytmen. Den har spelats in i många olika jazzstilar av bl a Art Hodes, Jack Teagarden, Jimmy Noone, Punch Miller, Sharkey Bonano, Stéphane Grapelli, Benny Goodman och Ella Fitzgerald. Ford Dabney (1883-1958) kom från Washington men flyttade tidigt till New York och var sedan huvudsakligen verksam där, frånsett turnéer och en tid (1904-07) på Haiti. Han komponerade för film och vaudeville, ledde ett eget band och spelade dessutom piano i James Reese Europe’s Society Orchestra. Jim Europe var den som försåg det berömda dansparet Irene och Vernon Castle (som uppfann många danser, bl a foxtrot) med musik och Dabney deltog i detta komponerande. Europes orkester lär ha spelat ha en intensiv vidareutveckling av ragtime, som enligt musikforskaren Gunther Schuller visserligen inte riktigt kan kallas jazz men pekade ditåt. © Torbjörn Haage |