(enligt rådande bruk utelämnas här oftast ”Street” efter huvudordet)

(BASIN se SARATOGA)

BOURBON i French Quarter har förstås fått sitt namn efter den kungafamilj (med anor från medeltiden, jfr St Louis och St Peter) som under två sekler styrde Frankrike – fram till franska revolutionen. Ludvig XV av Bourbon, fastän omyndig, innehade alltså den franska tronen 1718, när New Orleans grundades. (Kung Sol, Ludvig XIV, hade dött några få år tidigare).

- Numera är det en larmande och lössläppt nöjesgata, en sorts efterträdare till Basin Street.

BURGUNDY namngavs efter hertigen av Bourgogne 1852. Fram till dess hade den hetat Craps Street, efter tärningsspelet craps, som introducerades i New Orleans av en annan fransk hertig, de Marigny.

CANAL Street fick sitt namn av en kanske planerad men aldrig ens påbörjad kanal. I början var det ren träskmark där med massor av alli­ga­to­rer, vars nattliga vrål höll nunnorna i stadens första kloster vakna (jfr Ursulines).

DARENSBOURG COURT i Algiers har, liksom Bernadotte South m fl, en svensk anknytning. D´Arensbourg hette nämligen en svensk officer från Ösel, vilken kom till New Orleans i spetsen för tyska nybyggare 1721 (då hade Sverige just förlorat ön till Ryssland i Nystad-freden efter att förut ha innehaft den sedan freden i Brömsebro 1645).

DECATUR hette Levee Street till 1870. Levee betyder skyddsvall (mot floden) och när den flyttades döptes gatan om. Man valde den amerikanske sjöhjälten Stephen Decatur (som bl a stoppade nordafrikanska pirater i borta medelhavet).

DESIRE är egentligen uppkallad efter en dam vid namn Desirée (Montreuil), varefter namnet angliserats (men behållit sin grundbetydelse). En spårvagn, som en gång i tiden hade sin ändhållplats där, gav som man vet namn åt Tennessee Williams pjäs ”A Streetcar Named Desire” (Linje Lusta), som ju även blev en lysande film.

DUMAINE - efter hertigen av (du) Maine, s k oäkta son till Ludvig XIV.

ESPLANADE Avenue i utkanten av French Quarter var i början ett militärt övnings- och paradområde (nästa parallellgata inåt French Quarter heter fortfarande BARRACKS Street).

FRENCHMEN anspelar på upproret 1768 (mot den nye spanske guvernö­ren Ulloa) och de tolv ledare vilka kommendanten ”Bloody O´Reilly” lät avrätta respektive fängsla.

HAMMOND Highway – numera ersatt av Interstate 10 men på sin tid uppkallad efter Peter Hammander, ”från Hammardal i Sverige” (troligen avses den jämtländska orten Hammerdal). I USA tog han namnet Hammond och var den förste att slå sig ned norr om New Orleans, i en ort som namngavs efter honom.

IBERVILLE fick så sent som 1901 sitt namn efter en av Louisianas franska grundare (1698). Tidigare hade den länge hetat CUSTOMHOUSE efter det stora tullhuset vid gatan.

JACKSON Square var ursprungligen Place d´Armes men döptes om efter general Andrew Jackson, sedan denne 1815 segerrikt hade lett slaget om New Orleans vid Chalmette.

MAGAZINE Street kräver knappast någon längre utläggning; de lärde tvistar bara om huruvida gatan benämnts efter det krutmagasin som flög i luften vid stads­branden 1794 eller efter de varumagasin för tobak mm, som också legat här.

PAUGER fick detta namn 1924 (den hette tidigare Bagatelle Street). Arkitekten Adrien de Pauger drog 1721 upp det gatunät för ”French Quarter”, som finns kvar än i dag.

PERDIDO är ju spanska för förlorad och denna gata försvann eller förlorade sig i träsk­markerna runt den äldre staden, särskilt under de frekventa översvämningarna.

PIRATE Alley har ingen konkret anknytning till de gamla, en gång rätt po­pu­­lära, piraterna (Jean Lafitte med flera) men namnet i och för sig håller ju deras minne vid liv.

RAMPART (NORTH / SOUTH) har fått namn av de ursprungliga men numera för­svun­­na befästnings­vallarna runt staden. Delar av dessa gator har haft andra namn före 1852.

SAINT ANN Ett vanligt dopnamn för döttrar i den kungliga familjen Orleans var Ann(e), som naturligtvis ytterst syftar på Jungfru Marias mor, Jesus mormor, som ju hette Anna.

SAINT CHARLES finns i flera gatunamn även om den mest kända är den långa avenyn med spårvagnslinjen. Alla ”St Charles” avser Karl III, kung av Spanien 1759-1788. - Louisiana var ju under spanskt herravälde 1762-1800 (övergångarna hemlighölls några år, så New Orleans-borna själva underrättades först 1764 respektive 1803).

SAINT LOUIS har fått namn efter Ludvig IX, fransk kung 1226-1270, korstågs­ledare och framför allt Frankrikes skyddshelgon.

SAINT PETER, där numera Preservation Hall ligger, lär syfta på den förste av den franska kungaätten Bourbon.

SAINT PHILIP är uppkallad efter Philippe, hertig av Orléans och Frankrikes regent (för den omyndige Ludvig XV av Bourbon) vid den tid då New Orleans grundlades (1718).

SARATOGA hette före 1824 (delvis) South Basin Street medan (North) Basin Street åren 1921-1945 bar namnet Saratoga Street. ”Basin” fick namn av en dåvarande bassäng för vändning av transportfartyg, inte av några tvättfat… Som bekant fram till 1917 den mest beryktade gatan i det för sin syndfullhet beryktade New Orleans.

STORY (Street) namngavs efter familjen Story men låg inte i ”Storyville”, det folkliga öknamnet på bordelldistrik­tet. Den rättrådige rådmannen Sidney Story upprördes ju av den benämningen men detta, värdiga och officiella, gatunamn hade han nog varit stolt över.

TCHOUPITOULAS har givits flera mycket olika – och ofta mycket fantasifulla –förklaringar. (Själv tänker jag på 1950-talet, då jag spelade i ett band som tog detta namn från en karta lite på måfå – fast ingen, allra minst vi själva, kunde stava eller uttala det.)

TOULOUSE fick sitt namn efter greven av Toulouse, ännu en ”oäkta” son till Ludvig XIV (jfr Dumaine). Solkungens personliga bidrag till stadens gatunamn kan man inte klaga på!

URSULINES är ju uppkallad efter nunnorna i Sankta Ursulas orden, vilka kom till staden redan 1727, dvs under pionjärtiden. Deras första hemvist låg nära den nuvarande korsningen Bienville/Chartres (se ovan under Canal Street om sömn­­­­problemen). Senare bar det av igen, nu till nuvarande kors­ningen Chartres / Ursulines, där de ca 1750 flyttade in i sitt nyupp­förda kloster intill. Den byggnaden finns ännu kvar och lär vara det äldsta beva­rade huset i hela Mississippi-dalen. Nunnorna själva har dock sedan dess återigen hittat nya boningar.